|
ReferatKlicka här! |
1 februari 1999Presentation av pågående forskning med filosofisk anknytning vid Linköpings universitetBo Petersson berättade om lärarnas verksamhet vid avdelningen för filosofi: Lars-Göran Johansson skriver om fysikens filosofi och har just avslutat en bok om kvantfysikens problem (oklart när den utges). Dessutom är en lärobok i vetenskapsteori i det närmaste klar (utgivning oklar även här, men det lutar åt Thales). Jan Willner har intresserat sig för kritiskt tänkande/argumentationsanalys sedan han doktorerade; hans kompendium om argumentationsanalys, som möjligen också kommer i bokform, används i undervisningen i filosofiämnet och inom kulturvetenskapliga basblocket. Dessutom har han inresserat sig för fenomenologi, främst med inriktning på Merleau-Ponty. Bo Peterssons huvudprojekt rör forskningsetik (om vilken han publicerade en bok 1994), och han arbetar också med bedömning av etik via forskningsråd, dvs med forskningsetisk vägning. Han förbereder också ett projekt för CTE (Centrum för Tillämpad Etik) om reflektivt ekvilibrium. Han är tillsammans med Mats Linell engagerad i ett projekt om ”Fakta och värde i svensk filosofi”, där perspektivet är moralfilosofiskt och filosofihistoriskt. Bo Petersson koncentrerar sig härvid främst på Hägerström (och i viss mån Hans Larsson). ”På fritiden” intresserar sig Bo Petersson också för filosofihistoria, och har bl a nyligen publicerat en artikel om Platon.Annika Törnström, doktorand, berättade lite om forskarskolan Civitas, där filosofiämnet samverkar med ämnena historia och sociologi. Doktoranderna behåller här sina inriktningar i respektive ämne, men påverkar varandra på ett sådant sätt att avhandlingarna (förhoppningsvis) kommer att spegla att forskningen har skett i en bredare miljö än den strikt disciplinära. Annika Törnström arbetar med en avhandling om The Moral Agent in Society, där en teori-oberoende definition och ”lista” på krav på en moral agent används dels för att belysa skillnader mellan olika moral- och samhällsfilosofiska teorier, dels för att jämföra teoriernas moral agents med en vardaglig och moralpsykologisk uppfattning om vilka kapaciteter människor faktiskt har. The moral agent ses här i ett samhälleligt perspektiv, vilket innebär att diskussion av konflikterande normer är ett väsentligt inslag. Mats Linell, doktorand, arbetar med en avhandling om ”Fakta och värde i svensk filosofi", som nämnts tillsammans med Bo Petersson. Han koncentrerar sig på Hedenius; inte så mycket på den religionsfilosofiska debatten (som fortfarande är bitvis aktuell), utan på den värdenihilism och utilitarism som Hedenius representerade. Detta sätts i ett idéhistoriskt perspektiv, svenskt och internationellt. Göran Collste berättade om forskningen vid Centrum
för Tillämpad Etik (CTE); tillämpad etik behandlar
de frågor som väcks i samhället, men teoridiskussion ingår
också, för tillfället inom CTE t ex av reflektivt ekvilibrium.
Den tillämpade etikens teori och metod -Bo Petersson
Etik i samhällsförändring. Globalization and Social Justice Värderingar och etik i djurhållning inom Etik och IT i skolan. Etik i kommunal styrning. Legitimitet och Den kommunala tjänstemannens etik - Nina Nikku Ingemar Nordin berättade om forskningen vid Tema Hälsa och Samhälle, och försummade därvid inte att påpeka att filosofiämnet introducerades vid Linköpings universitet i samband med Lennart Nordenfelts ankomst till Tema H 1982. För tillfället finns vid Temat, förutom Ingemar Nordin och Lennart Nordenfelt, de disputerade forskarna Per-Erik Liss och Nina Nikku. Förra året disputerade två doktorander med filosofisk anknytning (Jan Perselli och Per-Anders Tengland), i vår disputerar ytterligare två (Jennifer Bullington och Fredrik Svenaeus). I den närmaste framtiden blir det lite tunnare: Sofia Torstensson Kjellström arbetar med ett projekt om ansvarsbegreppet (ansvar för den egna hälsan), Kristin Bäckman, som påbörjade forskarstudierna förra terminen, har ännu ej valt ämne, men intresserar sig för dygdetik. Inom Tema Hälsa och Samhälle arbetar, förutom filosofer, hälsohistoriker, sociologer, ekonomer och epidemiologer, vilket innebär att filosofin inte alltid är ”renlärig” och att avhandlingarna ofta är tvärvetenskapliga. Som namnet antyder är temats problemområde hälsa och samhälle; det är en tokningsfråga om båda dessa måste vara med, men det står klart att en inriktning mot hälsa måste ingå i varje projekt. Det filosofiorienterade arbetet pågår inom tre områden: Begrepp och ontologi; här har Lennart Nordenfelts holistiska hälsobegrepp influerat många. Projekten rör sjukvårdens mål, distinktionen disease/illness, handikapp, mental hälsa (Per-Anders Tengland), vårdbehov (Per-Erik Liss) och livskvalitet. Kunskapsteoretiska frågor; hermeneutisk och fenomenologisk beskrivning av möten (Jennifer Bullington och Fredrik Svenaeus), medicinens mål och medel (Ingemar Nordin), vilket inkluderar rationalitetsfrågor, olika typer av kunskaper och organisation & samhälle. Etiska frågor; det område som är internationellt
störst. Tvång och paternalism (Nina Nikku), abortproblematiken
(Jan Perselli), prioriteringar inom vården (filosofer och ekonomer
i samarbete), ansvarsfrågor (Sofia Torstensson Kjellström och
Ingemar Nordin) samt patienträttigheter. Det enorma område
som rör gen-etiska frågor berörs ”i marginalen”. - Vid protokollet: Annika Törnström
15 februari 1999Li Maosen "Ethical Issues in China Today"Li Maosen (Renmin university of China, Beijing) gav det församlade mötet en spännande exposé över etiska problem i det kinesiska samhället idag. Man kan urskilja åtminstone tre värdesystem som präglar tänkandet: Den klassiska konfucianismen, den marxistiska doktrinen, samt den nya kapitalismen. Konfucianismen har fungerat sammanhållande under årtusenden, men var samtidigt en tillbakahållande kraft. Kvinnans plats var underordnad, plikten gentemot överordnade och tradition var förlamande. Marxismen förändrade radikalt delar av dessa ideal, men behöll - eller rättare sagt omtolkade - andra delar. Lojaliteten gentemot feudalherren överfördes exempelvis till staten och partiet. Dagens Kina präglas i hög grad av värdekonflikter mellan den kollektivistiska traditionen och den individualistiska kapitalismen. Gamla dygder som att älska moderlandet (de styrande), folket, vetenskapen, arbetet och socialismen har ersatts av krav på individuellt oberoende och en önskan att tjäna pengar. Detta skapar också osäkra arbetvillkor.På en fråga om det råder yttrandefrihet i Kina svarade Li Maosen att det officiellt råder en sådan men att det i praktiken är partiet som kontrollerar alla massmedia. Det enda undantaget är internet. Li Maosen trodde inte att det på lång sikt är möjligt att kontrollera informationsflödet i ett så stort land som Kina. På en fråga om filosofiutbildningen i Kina svarade Li Maosen
att marxismen fortfarande fungerar som överideologi, som en given
förutsättning för allt filosoferande. Detta innebär
bl a att eftersom den västerländska filosofin uppfattas som
idealistisk (i motsats till den materialism som är en hörnsten
i marxismen) så blir den automatiskt av mindre intresse för
utbildningen. Bekantskapen med västerländs filosofi är
därför mycket ytlig och alltid framställd genom ett marxistiskt
raster. På forskar- och doktorandnivå kan man dock läsa
orginalverk. - Vid protokollet: Ingemar Nordin
13 september 1999Erik Sandewall "Högtflygande resonemang - användning av formell logik föratt ´programmera´ en obemannad helikopter"Erik Sandewall är professor i datalogi vid Institutionen för datavetenskap (IDA), Linköpings universitet. Han inledde sitt föredrag med att påpeka att även om den forskning som bedrivs vid institutionen i första hand är teknisk och inte sällan tangerar den tillämpade vetenskapen, innehåller den ofta element som ligger nära den teoretiska filosofin. Exempelvis innebär användningen av artificiell intelligens att formallogiska överväganden blir viktiga. Dessutom leder forskningens tvärvetenskapliga karaktär gärna till frågor av fundamental, metodologisk natur.Erik Sandewall beskrev vidare ett forskningsprojekt, WITAS, som bedrivs i samarbete mellan IDA och Institutionen för systemteknik, ISY, vid LiU. Projektets mål är utveckla en liten, obemannad helikopter som skall kunna flyga utan mänsklig styrning och reagera intelligent på händelser och situationer i omgivningen. Tanken är att ha en fungerande helikopter klar år 2003. Det är dock, på nuvarande stadium, inte realistiskt att tänka sig att helikoptern skall kunna övervaka, analysera och reagera relevant på händelser i hela närområdet. Det är därför nödvändigt att avgränsa projektet till att helikoptern skall kunna observera och analysera en begränsad klass av händelser och objekt på marken. Speciellt skall helikoptern kunna övervaka bilvägar och analysera trafiksituationer. Den skall kunna identifiera apart beteende, som t ex olämpliga omkörningar eller flyende rånarbilar. Den skall kunna anpassa sitt beteende efter situationen, exempelvis genom att förfölja sannolika flyktbilar. Helikoptern skall kunna användas under kaotiska trafikförhållanden, t ex under en utrymning av tätort, för att hitta framkomliga vägar åt utryckningsfordon och annan prioriterad trafik. Arbetsuppgifterna ställer stora krav på systemets förmåga till nulägesanalys, slutsatsdragning och förmåga att förutsäga situationer i den närliggande framtiden. Projektet innehåller alltså element som objektidentifiering: helikoptern skall kunna skilja en personbil från en buss och en buss från en långtradare, och optisk flödesanalys: helikoptern skall kunna avgöra vilka objekt som rör sig, och vilken hastighet de håller. Här ställs stora krav på såväl bildanalys som logisk implementering. Korrekt identifiering av objekten förutsätter att man kan se dem från sidan - sedda ovanifrån har fordonen för få karakteristiska egenskaper. Alltså måste helikoptern flyga lågt. Och då måste den flyga mycket lågt - lägre än hundra meter - för att inte komma i konflikt med annan luftfart. Men en lågt flygande helikopter kan inte längre följa fordonen kontinuerligt eftersom de ibland kommer att skymmas av t ex andra fordon, trädridåer eller hus. Detta försvårar en korrekt uppfattning av objektens individualitet. Två bilar av samma fabrikat, modell och färg har, enligt helikoptern, individuella historier så länge de observeras tillräckligt ofta. Försvinner de ur sikt under en tidsrymd som är tillräckligt lång för att möjliggöra exempelvis en omkörning, måste helikoptern försöka sluta sig till vilken tidigare historia som hör ihop med vilket senare beteende. Här måste också lämnas plats för möjligheten till preliminära hypoteser som senare kan omprövas. Låg flyghöjd ställer också större krav på helikopterns logiska kapacitet när det gäller att analysera trafiksituationen. Nu, när projektet pågått i ca två och ett halvt år, klarar logiksystemet av att känna igen elementära trafikhandlingar som: bil saktar ner framför korsning, bil kör ifatt, omkörning, bil iakttar högerregeln, filbyte etc. Detta dock fortfarande under förutsättning att bilderna håller hög kvalitet och är enkla att tolka. Erik Sandewall framhöll att WITAS inte är ett forskningsprojekt i logik.Logiken används som ett arbetsredskap ungefär som matematiken fungerar för den praktiserande ingenjören. Man använder en 1:a ordningens flertypad predikatlogik där tiden behandlas som en typ. Logikens objekt är exempelvis fordon och vägsegment. Inom denna minimala formalism kan högre ordningens logik vid behov simuleras. Föreläsningen avslutades med några tekniska exempel på
hur handlingslagarkan formuleras inom den valda logiken och en diskussion
med publiken om användningen av modala operatorer. Speciellt diskuterades
om användning av modal logik skulle ställa lägre krav på
kvaliteten hos bildbehandlingssystemet än vad som nu är fallet.
- Vid protokollet: Mattias Severin
11 oktober 1999Jan S. Andersson "Värdeutsagor och attityder"Emotivismen har traditionellt uppfattats som åsikten att värdeutsagor uttrycker känslor hos avsändaren. Emotivismen förekommer i olika varianter. I en av sina enklare former innebär den att man jämställer värdeutsagor med känslouttryck av typen "Aj!", eller "Usch!", som kan liknas vid beteenden som miner eller kroppsrörelser, vilka är direkta "symptom" på att en viss känsla föreligger. Många invändningar kan riktas mot detta och liknande synsätt. Bl. a. kan man hävda att värdeutsagor kan göras på ett korrekt och meningsfullt sätt utan att man behöver anta att någon särskild känsla skulle finnas hos avsändaren, och att emotivism i den här formen inte redogör för det rationella element som finns vid användandet av värdeutsagor. Ändå tycks det vara så att referens till känslor av olika slag är väsentlig i beskrivningen av många av de språkhandlingar man gör med användande av typiska värdeutsagor.Den idé som jag vill presentera bygger på att värdeutsagor har en väsentlig roll i samband med att vi på olika sätt manifesterar attityder. Det har ju ofta sagts att emotivism innebär att värdeutsagorna uttrycker känslor eller attityder, utan att man uppmärksammat den väsentliga skillnad som kan finnas mellan att uttrycka känslor och att "uttrycka" attityder. Jag utgår från ett attitydbegrepp som är vanligt inom socialpsykologin. Där skiljer man mellan attitydens känslomässiga, kognitiva och beteendemässiga delar. En fullt utvecklad attityd består i att personen som har attityden har vissa känslor mot någon eller något, som grundar sig på vissa uppfattningar om denne eller detta och som tar sig uttryck i att personen handlar på ett visst sätt. När det gäller värdeattityder eller moraliska inställningar utgörs handlingarna ofta av vissa typiska talhandlingar. Värdesatser och normativa satser har en central användning i utförandet av sådana talhandlingar. De talhandlingar som är knutna till en viss värdeattityd är av många och skiftande slag. En normativ sats som "Homosexuella par bör få rätt att adoptera barn" kan användas för att klargöra att man har en viss inställning (utan att det framgår av situationen att man vill påverka någon med sitt uttalande), för att propagera för ett visst synsätt i samhället, för att vädja till någon att ändra attityd, för att visa sin moraliska harm eller indignation för att något ännu inte gjorts i frågan etc. En sats som "Jag (du) borde inte ha svikit honom i den situationen" kan användas för att uttrycka ånger eller moraliskt klander. Värdesatser har en mycket mångsidiga användning vid manifesterandet av attityder, och den tanke jag leker med är att många tvistefrågor i metaetiken beror på att olika teorier tagit fasta på någon eller några aspekter av värdesatsernas användning och generaliserat dessa till att gälla alla användningar. Jag menar att man med detta betraktelsesätt bl. a. kan belysa motsättningarna mellan subjektivism och emotivism och mellan emotivism och preskriptivism. Jag gör också några reflektioner över objektivistiska teorier och distinktionen mellan internalism och externalism utifrån några möjliga uppfattningar om vad som kan ingå i den kognitiva delen av en attityd. - Vid protokollet: Jan S. Andersson
6 december 1999Dag Prawitz "Former av modern meningsskepticism: några kommentarer"Dag Prawitz inledde med att skilja mellan ”meaning theory” som sysslar med t ex ords mening i ett visst språk, och ”theory of meaning” som sysslar med den allmänna frågan vad mening är. Det är det senare vi avser med ”meningsteori”.Wittgenstein identifierar mening med användning och frågar hur språk(et) används. Dummet frågar: vad är det som vi vet, när vi känner meningen hos ett uttryck. Vi vill förklara kommunikation, att vi faktiskt kommunicerar med varandra. Ljuden sägs uttrycka tankar, vara bärare av mening. Men det finns skepticism till talet om sådan mening , t ex inom analytisk filosofi. Prawitz återgav därefter ett ”exempel” där han själv muntligen varnat några skridskoåkare för ett visst område på isen av en sjö och en stund senare finner dem åka just där och också bryta genom isen och komma i vattnet. Förstod de inte meningen med varningen, med orden? Vi behöver förklara inte bara icke-lyckade kommunikationer, utan också de lyckade kommunikationerna. Quine är skeptiker vad gäller intentionala storheter. Det finns en ”obestämdhet” hos mening. Också Wittgenstein skeptiker. Framförallt i den tolkning av Wittgenstein som görs av Saul Kripke. Prawitz tar i fortsättningen i huvudsak upp Kripkes argument. Kripke upptäcker en paradox och hävdar: att någon menar något med ett ord är inget objektivt faktum. Personen P menar M med uttrycket U. – Vilket faktum kan utpekas? Kripke: det finns inget! Kripke går igenom olika alternativa möjligheter. Kan att P menar … innebära att P följer viss regel? Men vilken regel? Samma regel idag som igår, osv? Invändningen nyttjar ett resonemang om ”plus” och ett konstruerat ”qlus”, som innebär addition bara av vissa tal som personen haft erfarenhet av samt ett antagande om summan av tal utanför det för personen bekanta området. Hur vet vi att personen inte följde ”qlus” igår? Han skulle då inte ha räknat rätt. Vid regelföljande missar vi alltså ett normativt moment. – Dessutom kan meningen av vissa primitiva ord inte förklaras genom en regel. Kan att P menar…. Vara en disposition hos P? Passar inte heller. Också här förloras det normativa rätt eller fel. Dispositionen hos P är ett faktum hur P reagerar eller kommer att reagera eller skulle komma att reagera… Meningen kan inte heller vara ett inre tillstånd, enligt Kripke. Slutsats: det finns inget faktum . Paradox! Kripke försöker lösa paradoxen med en ”Humesk lösning”. Vi får anta att mening har att göra med faktiska regelbundenheter. Men vi kan inte förklara vad en enskild person menar. Endast när P ingår i en grupp, ett samfund tillsammans med andra. Prawitz jämförde med Wittgensteins tanke att det inte kan finnas ett privat språk. Kort jämförelse med Quines meningsskepticism. Quines exempel – att försöka förstå ett språk vi aldrig hört förut. Vi iakttar vad de talande gör i samband med talet. – Men, enligt Quine: våra slutsatser blir obestämda. Vi kan få fram två förklaringar (meningar) som fungerar lika bra. Två ”översättningar” som utesluter varandra. Vi vet alltså inte meningen. – Prawitz hade själ skepsis inför Quines resonemang, t ex om vi tillämpar det på små barns språkinlärning. Prawitz egen lösning. Skepticismen otillfredsställande. Prawitz accepterar Kripkes invändningar. Men han menar att Kripke bortser från att ”att mena” skulle kunna vara ett faktum i sig – ett faktum som inte kan reduceras till något annat. Visserligen måste detta faktum sättas i samband med andra fakta. En meningsteori gör detta. Att mena kan då vara en förmåga, en kapacitet att använda något (ett ord) på rätt sätt. Prawitz fortsätter: Quine diskuterar (1) U har mening och U är meningsfull och (2) meningen hos U = meningen hos V, men han tar inte upp (3) P känner meningen hos U. Det är (3) som är relevant när vi vill förklara t ex mänskliga handlingar. Föredraget följdes av en längre diskussion. - Vid protokollet: Bo Petersson
|